Det är stressigt för på fredag har vi praktisk examination och jag är hujedamig nervös men ändå så pluggar jag inte sådär extremt mycket. Jag har tappat stinget rejält sedan dom senaste veckorna.. Visserligen skriver jag och läser jag men det fastnar inte riktigt, kanske måste jag läsa än mer fokuserat. Det är nämligen alla dessa skador som man skall tänkas kunna, berätta om och visa lindning och... ja ni förstår. Det är fot, underben, knä, lår, rygg, axel, nacke, armbåge och händer. Det är alltså mycket att kunna och man vet inte heller vilken av dessa man får... Uuuuh, vilken grej!
Men från det ena till det andra, och det kan jag sannerligen lova att det är till det andra! Efter min brutala hundsjuka som bara växer sig större och större här i Falun är den nu på sin bristningsgräns. Så många tårar jag fällt i ensamhet och saknad efter en lurvig kamrat, aktiviteter jag suktat efter att göra eller gjort men utan den där kamraten och sedan att vakna upp på morgonen med en svans som viftar frenetiskt. Ja, vem som helst skulle ju kunna bli tokig utan detta, eller hur? Så. Efter att vi nu haft jaktlabradorerna på besök, sett dom arbeta med dummies på ett sådant kalasivrigt sätt började jag nosa runt om rasen, gled in på jakt och därefter rutschkana ned till jägarexamen. Jo, nu är det såhär att tanken är (om den håller i sig tills det är dags) att jag ska gå en jägarkurs och helt enkelt ta jägarexamen.
Kommer jag jaga? Ja, kanske. Varför inte. Ju mer jag läser på om det desto mer blir jag intresserad, sugen och inser logiken med jakt. För att, stundvis, vara en sådan som vill göra skillnad i miljön och bland djuren och dess lidande från "jord till bord" så måste ju detta vara en av dom stora sakerna som faktiskt gör skillnad i den aspekten. Så förhoppningsvis är detta ett ihållande intresse som kommer fortsätta i senare dagar också, men man vet aldrig. Kanske står jag där med en examen utan en enda jakt genom hela mitt liv? Det är framtiden som får utvisa det! Jag ser dock framför mig en disig morgon med solens strålar bryta igenom träden, med min trogna, svarta, apportör vid min sida redo att hämta vad jag än ber den att hämta. Det är en bild och känsla (tänker jag mig) som är svårslagen, faktiskt.
Men från det ena till det andra, och det kan jag sannerligen lova att det är till det andra! Efter min brutala hundsjuka som bara växer sig större och större här i Falun är den nu på sin bristningsgräns. Så många tårar jag fällt i ensamhet och saknad efter en lurvig kamrat, aktiviteter jag suktat efter att göra eller gjort men utan den där kamraten och sedan att vakna upp på morgonen med en svans som viftar frenetiskt. Ja, vem som helst skulle ju kunna bli tokig utan detta, eller hur? Så. Efter att vi nu haft jaktlabradorerna på besök, sett dom arbeta med dummies på ett sådant kalasivrigt sätt började jag nosa runt om rasen, gled in på jakt och därefter rutschkana ned till jägarexamen. Jo, nu är det såhär att tanken är (om den håller i sig tills det är dags) att jag ska gå en jägarkurs och helt enkelt ta jägarexamen.
Kommer jag jaga? Ja, kanske. Varför inte. Ju mer jag läser på om det desto mer blir jag intresserad, sugen och inser logiken med jakt. För att, stundvis, vara en sådan som vill göra skillnad i miljön och bland djuren och dess lidande från "jord till bord" så måste ju detta vara en av dom stora sakerna som faktiskt gör skillnad i den aspekten. Så förhoppningsvis är detta ett ihållande intresse som kommer fortsätta i senare dagar också, men man vet aldrig. Kanske står jag där med en examen utan en enda jakt genom hela mitt liv? Det är framtiden som får utvisa det! Jag ser dock framför mig en disig morgon med solens strålar bryta igenom träden, med min trogna, svarta, apportör vid min sida redo att hämta vad jag än ber den att hämta. Det är en bild och känsla (tänker jag mig) som är svårslagen, faktiskt.
I övrigt ska jag och A åka på lite jaktprover och titta på dessa fina apportörer (jaktlabradorer) arbeta. Som någon sa; kanske ser jag dom blivande föräldrarna till min trogne följare? Jag har även skrivit upp mig som funktionär på en av dessa prover så jag får stega in lite ytterligare i denna värld. Nästa steg är att försöka följa med på en fågeljakt och känna på den riktiga pulsen lite. Men allt i sinom tid! Först skall september anlända så jaktursen kan påbörjas! Kan ni märka att jag är spänd? Jo, jag hoppas detta blir bra! Blir bra för mig, mitt välmående, mina intressen och bara bra. Jag orkar inte, vill inte och tänker inte falla ned i alla djupa gropar mer! Nu måste det ändras!
Dock händer inget av det där nu för nu skall det pluggas, attaaanns! Hejdå, chickens!
Dock händer inget av det där nu för nu skall det pluggas, attaaanns! Hejdå, chickens!
Kommentera