Då har mitt första 26h pass avklarats! Det gick bra, mestadels gick tiden fort som fasiken, medan ibland så blev det lugnare och inte mycket att göra. Men börja ta med datorn och sådant kan nog vara någonting till senare, dock i sommar tror jag det blir mer att hitta på! Men detta betyder alltså att jag missade en pluggdag så jag sitter och tar igen det nu. Det är inte megastressigt men det blir en liten press, förhoppningsvis går det bra ändå! På måndag har vi examination om praktiskt hälsoinriktat förändringsarbete. Vad innebär det? Jo, för mig innebär det att jag intervjuade S (världens bästa granne, tack!!) och tar fram en presentation kring vad det är hon gör, hur det går till, vilka personer hon möter (i vilka steg utifrån en modell) samt hur man skulle kunna förändra det och "göra det bättre", så att säga, utifrån litteratur. Just nu är jag typ klar, men det blir nog mer att tillföra sen. Det är lite text men desto mer att prata om, himla intressnat ämne och det är verkligen peppande!

När intervjun var klar satt vi och babblade lite och tänk vad behövligt det var! Som jag sagt tusen gånger, jag är så tacksam över R och A, men det är alldeles speciellt refreshing med en härlig tjejgranne som vet precis hur man kan känna. Man slipper förklara känslorna i detalj för man förstår! Så himla skönt att få lufta lite, att veta man inte alltid är ensam i alla sina känslor och ändå känna att det är helt ok. Ja, fasiken vad det behövdes. Det gjorde mig mer glad och peppad! Nu måste man väl kunna spurta dessa sista två veckor, eller hur? Dock är det ju mycket att hitta på också så man får knöka in plugg varstans det får plats. Nästa vecka är det ju examination, besöka Enköping för firande, få besök och även ha kalas. Och alla dessa dagar ska man även hinna med att göra hela postern, hujedamig! Men det går nog an!

Snart (skrivet igår!) kommer A hem och vi ska göra lite kött och potatis med bearnaisesås (mums!!) för att sedan kolla lite serier. Sedan skall jag fortsätta med lite presentation och kanske påbörja postern också, faktiskt. Sedan får vi väl se vad som händer? Kanske blir en hemmakväll, helt enkelt. Dock är jag sugen på kebab.. Så fortsätter suget skall jag övertyga min karl att det är vad som behövs! Förövrigt! Har ni tänkt på att man ibland går in i sin vardagliga vardag att man glömmer allt runtom, alla små fantastiska ting? Jag stod i affären och sms'ade A för att fråga om han var hemma, samtidigt som jag skrev det började jag flina och tänka, hemma.. hos oss! För vi bor ihop! Så vips, blev jag sådär härligt glad och löjlig över den vardagliga saken jag tog för givet. För det gör jag ju.. Jag vaknar med honom, somnar med honom, frukost, lunch, middag o.s.v. Det är vanligt och vardagligt, men ibland pirrar det till och jag inser att jag bor faktiskt med min livs kärlek och får leva livet med honom. Det blir nästan lite glömt. Så jag älskar faktiskt dessa små "komihåg"-stunder som bubblar upp i kroppen!

Idag, (som sagt, det ovan är skrivet igår) så pluggar jag. Är faktiskt riktigt nervös över dessa två sista uppgifter, det känns som att jag inte riktigt gör det ordentligt.. Men det visar sig isåfall, eller hur? Snart är det juni och alltså en månad närmre det eventuella hundköpet. Jag bubblar! Igår satt jag och stirrade ut genom fönstret i det ack så regniga vädret och A undrade vad jag funderade på och jag sa äh, det är bara hundtankar som vanligt. Varpå han bad mig förklara. Och jag satt faktiskt och tänkte på hur det skulle kännas, skulle man alltid ha tid, skulle jag orka mig ut i dessa vädertider, hur det skulle kännas helt enkelt. Han frågade vad jag kom fram till och ja! Det känns bara mer bra, jag skulle absolut orka mig ut utan tvekan (skön tanke!) och vet med mig att är det kallt så tar man på sig kläder och springer sig varm i skogsbus, ändå! Och det är en fin och glad tanke, att veta det. Hela livet är inte solsken och blå himmel, det är alla fyra årstider! Vad gäller tiden vet jag att man inte alltid har tid till någonting, och även så ser livet ut.

Men hur löser man det då? Så som jag tänker är att man har inte alltid tid, men man har alltid tid. Förstår ni? Det finns inte en dag där hela 24h är helt lediga, men det finns alltid dagar där strötimmar är fria. Så som mitt liv ser ut nu vad gäller skola vet jag att man börjar 9,10,11 eller så, med enstaka gånger vid 8. Alltså innebär det att allt som oftast finns det himla mycket tid att gå ut på morgonen för en kickstart i skogen; vardagslydnad, skogslydnad eller dummyträning spelar väl ingen roll, för det finns tid för något av dessa! Just med skolan ser jag det tämligen enkelt att införa hundetider ute för träning och promenader, och tämligen behövande. Vad gäller jobb senare så beror det helt på, såklart, när man börjar. Där kanske det blir kruxigt att träna 6 på morgonen vareviga morgon (speciellt mörka vintern, vilket också kan vara spännande!) men då jag räknar med att finna jobb där hund är tillåtet har vi lunchtider och bensträckare att finna något kul att göra. Därefter, om det nu är 17, så får man lägga upp sitt liv så det passar alla inblandade. Men som ni förstår ser jag det som att man har tid på ett eller annat sätt. Sen med barn? Ja, det blir klurigt när det nu sker, men även dom ska ju ut och leka så man får slå två och tre flugor i en smäll helt enkelt! Jag försöker helt enkelt se allting positivt, och att tid finnes!

Sedan, för att fortsätta på tiden, är nu snart sommaren igång som sagt. Jag längtar till den samtidigt som jag vill att den ska flyga förbi så någonting börjar hända. Så att jag får komma hem till min stora lurviga kärlek! Fantiserar jag för fulla muggar? Japp, definitivt! Dagligen! Men så är det, det gör mig mysig och glad! Men nu måste jag sluta fantisera så jag kan skriva på lite mer uppgifter innan jag skall iväg och titta på A när han spelar match!

Hejsvejs, chickens!

mys!

Kommentera

Publiceras ej