mujkans.blogg.se

Dominans. Visa vem som bestämmer. Den försöker ta över ledarrollen i flocken. Den markerar över dig. Visa vem som bestämmer. Smäll till den när den morrar. Ryt ifrån när den gör fel. Visa vem som bestämmer. Nyp den i örat.  Ta tag i nackskinnet. Se den i ögonen och morra. Visa vem som bestämmer.

Ja, hörrni. Återigen är vi inne på hundaspåret, ingenting ovanligt. Men denna gången kommer vi in på heta ämnen, tunga ämnen; ämnen som redan för flera, flera, år sedan bestämdes hur, varför och vad. Just på grund av att det för så många år sedan bestämdes hur, varför och vad så är det en sådan komplicerad sak att diskutera om. Vadå? Ja, hundtränarskap. Vad är rätt och vad är fel; finns det bara svart och vitt, ingen gråzon? Vad är gråzonen?

Så, hur är det då? Vet ni, det vet jag att ni vet, men när jag skriver om sådana här tunga ämnen så gör jag det med dels självinsikt i att jag är på långa vägar inte perfekt, kan allt, eller förväntas kunna allt inom en snar framtid. Varför förväntas jag inte kunna allt? För att det ändras, alltid, hela tiden. Men dels så skriver jag utifrån mycket ny forskning, studier och artiklar som har publicerats av olika slag och återfinns i ett flertalet olika etologiskt inriktade böcker. Men också så är ju detta en blogg vilket gör att den i mångt och mest präglas av just mina tankar och känslor kring saker.

Så, igen, hur är det då? Förr i tiden gjorde man det som inlägget började med; man var hård och man skulle visa vem som bestämde. Man använde ofta ord såsom dominans, alfaledare och med tyngdpunkt i att gör hund någonting fel skall det rättas till så det heter duga. Eftersom vi nu är i det senaste året vi kan vara i, nämligen 2015, och alltså i tvåtusentalet så har saker och ting ändrats. Just med tyngdpunkt i efterforskningar. Men trots det kvarstår många old schoolies som väljer att utföra det på detta sätt för att få det att fungera med hund respektive lydnad. Och vet ni? Det funkar ju faktiskt. Det funkar att få hunden att sluta morra om du smäller till den tillräckligt hårt och/eller tillräckligt många gånger. Det funkar att få en lydig hund genom att ta tag ordentligt i den när den gör fel. Det funkar att på ett hårt sätt visa vem som bestämmer.

Börjar ni tycka att jag är motsägelsefull nu? Lugn, förhasta ej! Ja, det funkar. Men... Hur funkar det? Vad gör du mot din hund? Finns det verkligen inget bättre sätt att utföra saker på? Jo, självfallet finns det. Som jag nämnde i mitt senaste inlägg här nedan; ett positivt arbetssätt. Det är även här en studie som Per Jensen, om än en liten en, har påpekat och visat skillnader på stress hos hundar som blir tränade med positiv respektive negativ förstärkning. Jag antar att ni kan gissa på vilka hundar som dels visade på mer stressrelaterade beteenden men även ett sämre samarbete med sin ägare. Just precis, hundarna som blev tränade i negativ förstärkning!

Men varför ändra på någonting som tydligen har visat sig att funka under många år? Ja, varför inte? Att aga barn (fy mig, man jämför inte barn med hund, jag vet! Men nu handlar det om positiv respektive negativ förstärkning) gjorde man mycket förr i tiden, och visst fasiken funkade det. Barnen blev rädda för att ha fuffens för sig (eller blev skicklig på att dölja det kan man också säga) och undvek det för att slippa smisk. Men det är just rädslan och obehaget som är tyngdpunkten i detta. Det funkar, men vad signalerar det? Nu för tiden finns det ypperliga föräldrar som aldrig har lagt ett finger på sitt barn, och ej heller planerar detta, men istället försöker utöva ett positivt föräldrarskap i en positiv anda. Detta trots frustration.

Varför ska man inte göra detsamma mot en hund? Många gånger har jag hört av folk som är vana tävlande inom både jaktprover, lydnad samt diverse andra sporter och alla har sagt samma sak: man ser på en gång vilken hund som är tuktad till lydnad och vilken som inte är det. Ja, men hur? Vi vet inte vad hundar känner! (Jo, det finns forskningar på det å!) Men se det såhär, om du blev inkallad av två olika personer vid två olika tillfällen varav en vet du skulle ge dig det absolut godaste du vet; oxfilé, medan en har tuktat dig till lydnad och du vet att kommer inte du så får du smisk. Visst fasiken springer man till båda oavsett situation, men hur känns det? Det är precis så det går att sätta in i hundlydnad. En hund som vill undvika smisk kommer definitivt lyda, men på grund av obehag och rädsla.

Trots att detta bör låta ack så logiskt för vem som helst (tjoho behaviorismen) så finns det trots det, än idag, folk som absolut prompt tar till med hårdhanskarna. Detta är, som ni vet, något jag inte sympatiserar med på något sätt. Som jag sa i senaste inlägget; min tanke är att alltid utgå ifrån positiv anda. Varför inte? Sedan kan jag vara öppen för att det finns undantag av olika skäl, även om jag på rak arm har svårt att veta vilka, men då är det så. Jag sympatiserar ändå inte med sådan hundträning. Speciellt inte om det är lydnad, jaktprov eller dylikt inför en tävling. Har hunden gjort fel så är det på grund av tränaren.

Jag brukar alltid säga till min Alexander, som gärna vill tro att har hunden lärt sig inkallning så kan det det, att han måste vara högt i värde och erbjuda något jävligt bra. 9/10 gånger lyder hund, men vad händer den tionde gången det som lockar är något otrooooligt värt för hunden att springa mot? Jo, är och/eller har inte inkallaren någonting värdefullt som väger över det andra.. Då är det kört, helt enkelt. Man brukar säga att en hund lyder av två olika skäl: för att den får nytta utav det (godis, leksak eller annan värdefull belöning), eller så vill den vill undvika något (tukt, nyp, slag eller dylik bestraffning). Simple as that, eller hur? För min del är det glasklart var jag vill hamna. Jag tror inte jag behöver nämna det igen.

Jag äger en bok; Retrievern som apportör. Den gillar jag skarpt, mycket bra övningar och lättläst. Men det jag inte gillar är delar om hur man ska tillrättavisa hunden, jag skippar helt enkelt dessa delar och väljer att inte ens läsa dessa. Visserligen har jag haft mycket reflektioner i hur jag skulle göra om jag exempelvis skickar ut hunden, ska blåsa stopp och dirigera åt höger. Om hunden inte stannar utan fortsätter rakt ut mot den dummyn, vad händer då? Hunden får ju belöningen: hämta dummyn! Här har jag reflekterat mycket och jag vet att många har samma sak där; säg till hunden på skarpen. Men jag vill faktiskt inte det. I mina tankar skulle jag tänka - Asia, du har gått för fort fram och frestelsen är ännu för stor för hund. Backa flera steg. Befäst stopp ännu mer. Dummyn ska vara ännu längre bort. Alternativt utan dummy för att enbart ha en på sidan. Och så vidare. I mitt huvud finns inte tanken att jag skulle säga till hunden när den kom tillbaka, oavsett löst eller hårt.

Varför inte det? Man kan ju säga till utan att slå? Jo, visst. Men hundar lever i nuet, i det absoluta nuet, vilket är varför timing är av yttersta vikt för att kunna hjälpa sin hund att förstå och samarbeta. Om hon då har hämtat dummyn, som är fel och utförde inte rätt kommando, och kommer in till mig och lämnar av den (som är rätt!). Finns det inte oerhörd stor risk och oerhört liten chans att hund inte kommer förstå vad denne gjort fel? Jo, juste. Dom lever ju i nuet. Istället blir situationen att jag, i hundens värld, skäller för att den kom in och lämnade av en dummy till mig. Detta, i mina ögon, skulle kunna leda till oerhört jobbiga konsekvenser. Vad händer sen om det blir så obehagligt för hunden att komma in och lämna av apporten till mig att vi inte kan fortsätta något mer med apporteringen? 

Förstår ni, kära läsare, att jag helt enkelt är helt emot och aningens skeptisk och desto mer rädd inför att säga till min hund på skarpen. Speciellt inte i träningssyfte, inte i situationer ovan, inte i nya saker som ska läras in, inte på något sätt vad gäller inlärning och att befästa kommandon. Så som jag ser det är det verkligen förödande att syssla med sådant, sen tanken att min hund skulle utföra något för att den vill slippa obehag skulle få mitt hjärta att spricka.. Oavsett om det skulle synas på hund, för trots att man oftast ser sådant i den allra hemskaste grad, men det är inte alltid det syns på hund att det är för att slippa obehag. Men, jag skulle veta det, inombords.

Så. Med allt detta, så som jag vill vara som tränare så kommer ju frågan.. Hur tar jag ledarrollen? Nejdå, jag skojade bara. Här ska inte tas någon alfaroll! Även detta är ett djupt ämne, med begrepp som alfahane, alfaroll, undergiven, dominant med flera. Här gör jag en helt om marsch och tar avstånd från sådant. Dominansbegrepp, rankning och att se till att hund inte tar över en ledarroll och/eller försöker klättra i rang är oerhört gammalt och även detta är förkastat. Vilket passar mig oerhört väl, för jag skulle då inte orka visa min hund titt som tätt att jag är den som leder, bestämmer, är högst upp och så vidare.

Faktum är, hör och häpna, att hundar vet att vi inte är hundar. Vi är inte artfränder med dessa. Det finns ingen anledning för hund att alls försöka ta över någon roll eller klättra i rang då det inte finns rangordning mellan oss. Det är enbart vi människor som skall envisas att kalla det flock (likväl jag!) men i hundens ögon är vi två arter, en flerartsgrupp, som lever ihop. Men, en hund är smart nog att se när matte/husse inte pallar trycket för en viss situation och istället "tar över" den situationen, alltså tar på sig någonting i osäkerhet. Många har berättat att dom har hundar som gör utfall mot andra hundar, dom är osäkra och man försöker göra allt för att fixa det. Därefter sker sådana där situationer som aldrig får hända; en lös hund kommer springandes mot sin egen kopplad. Matte/husse blir livrädda och helt sonika sparkar bort den lösa hunden så den inte skall komma nära.

Vad tror ni händer sedan utifrån situationen ovan? Faktum är att utfallshunden lugnar sig och utfallen blir allt färre. Här skulle ju vara ett ypperligt tillfälle för tron att ägaren klättrat i rang och tagit tillbaka sin alfaroll och hela den baletten. Istället är det ju inte svårare än så att det har byggts upp en tillit mellan hund och ägare att det inte kommer komma fram en läskig/jobbig hund till den osäkra utfallshunden. Intressant va?


Mycket kan vändas från alla hårda och något föråldrade begrepp och diskuteras. Vilket jag tycker är oerhört intressant och ger en inblick i samspelet mellan människa och hund samt inblick i hundens kognitiva förmåga. Visste ni att hunden exempelvis hellre är med människor än sina egna artfränder? Tamboskap och diverse andra husdjur man kan ha väljer i mångt och mycket att vara med sina artfränder men just hunden är hellre med människan och förlitar sig oerhört mycket på denne. Därför är det inte mindre än vårt ansvar att ta hur hund ska förlita sig på oss; genom rädsla eller genom förvänta?

Kom fortfarande ihåg, mina kära kycklingar, ingen pekpinne pekas. Allting är blandat med studier, böcker och min egen syn på det. Jag må ha fel, jag må gå en omväg till målet (lydnad) och detta må ändras om två år igen. Men såhär är hur jag vill träna mina hundar, såhär vill jag vara som hundtränare, och jag vill utgå från positiv anda. Det finns ingenting fel i den tanken; men jag är ramlös, jag ser utanför ramarna och är öppen för att man kan tycka olika och även öppen för att byta åsikt huxflux om den är baserad på någonting utöver egna erfarenheter. Men bör tilläggas att jag har svårt att se mig byta sida - att gå från positiv förstärkning och negativ bestraffning finns inte i min värld just nu. Men vem vet vad för nytt som tillkommer i denna ack så nyfikna och forskningsrika värld!

Nu skall jag iväg och jobba - jag har skrivit på detta inlägg i tre dagar hittills! Hur kortar man ned ett intressant ämne? Nåväl! Hoppas inlägget roar någon, om inte, då har jag fått egna reflektioner att gå tillbaka till en dag!

Och hörrni - läs böcker och forskning!

Hunden som skäms - Myt eller sanning? Av Per Jensen - Denna är fylld med forskning, studier och massor av referenser till studierna om man själv vill granska dessa mer noga.

Hundars och vargars beteende av Freddy Worm Christiansen - Denna jämför hundar och vargar. Den tar upp människan och vårt maktbegär och en massa annat som är mycket bra!