Konstigt, kan det te sig, att man kan känna sådan smärta av ett djurs bortgång. Men det är inte bara ett djur, inte bara en hund. Det är min enda, stora, sanna kärlek. Men precis som Nick sa så har jag minnen jag kan fortsätta leva på. Alla dessa tokiga minnen med min tokiga dam. Min. Fastän hon inte var min på papper var hon min, i hjärta och själ. Det var ingen hemlighet att hon hade det bäst med mig, speciellt under den där tiden. Och det var ingen hemlighet att jag hade det bäst med henne under den där tiden.
Det är inget konstigt med känslan, lyckan, kärleken och alla dessa fantastiska känslor hon gav med sig, från sig, och till mig. Sekunden man trampar innanför stora huset och hör henne, babbla. Det där babblet.. Var har du varit? Vad ska vi göra nu? Ska vi ut? Jag har saknat dig! Kom kramas, buff, kom lek, buff, busa med mig Asia, busa! Vill du veta om min dag? Och så kunde det fortsätta så länge jag svarade, så länge jag buffade och ställde frågor. Ända tills B kom och sa "Men Java! Är du verkligen så fjantig runt Asia?!"
Det är inget konstigt med den helande effekten hon gav mig. När det vankas nattetid och hon låg bredvid mig och gjorde sina grisljud, tittade på mig och frågade ska vi gå ut? Det var månskenspromenader, för vem bryr sig om romantiska månskenspromenader med en människa när man kan gå helande månskenspromenader med Java? Det var inget konstigt att ha henne bredvid mig i sängen, tittandes på mig, buffandes, en liten fis, och sedan dra en trött lättnads suck och snarka sådär gulligt som bara hon kunde göra.
Det är inget konstigt med att jag hellre var med min Java än med någon annan. Hon älskade på riktigt. Hennes glädje var äkta. Hennes babbel var fantastiskt. Och allting var riktat mot mig. Hur skulle det inte kunna vara helande? Hon lagade mig varje gång hon pratade med mig eller kom och ville mysa och sa jag älskar dig.
Hyttbackens Iced Java, aldrig kommer du bytas ut.
-
Från det ena till det andra. Jag har haft min A som har varit en riktig glädjespridare idag. Det var jobbigt imorse och jag hade drömt om Java. Men dagen blev ändå ok. Och kvällen ännu mer. Plugg blev gjort och lite mer förståelse för saker och ting. Men det som var allra bäst var hur A gjorde mig så glad och fick mig att skratta åt alla hans fånigheter, senare tände han ljus och gav mig en himla skön massage, och är nu och köper hamburgare till oss som ska få avsluta denna kväll. Att jag kan ha sådan tur att ha en sådan man som förgyller mina dagar, kvällar, mornar, ja... Mitt liv! Jag ska då vara lycklig att jag har honom, och vet ni? Det är jag!
Det är inget konstigt med känslan, lyckan, kärleken och alla dessa fantastiska känslor hon gav med sig, från sig, och till mig. Sekunden man trampar innanför stora huset och hör henne, babbla. Det där babblet.. Var har du varit? Vad ska vi göra nu? Ska vi ut? Jag har saknat dig! Kom kramas, buff, kom lek, buff, busa med mig Asia, busa! Vill du veta om min dag? Och så kunde det fortsätta så länge jag svarade, så länge jag buffade och ställde frågor. Ända tills B kom och sa "Men Java! Är du verkligen så fjantig runt Asia?!"
Det är inget konstigt med den helande effekten hon gav mig. När det vankas nattetid och hon låg bredvid mig och gjorde sina grisljud, tittade på mig och frågade ska vi gå ut? Det var månskenspromenader, för vem bryr sig om romantiska månskenspromenader med en människa när man kan gå helande månskenspromenader med Java? Det var inget konstigt att ha henne bredvid mig i sängen, tittandes på mig, buffandes, en liten fis, och sedan dra en trött lättnads suck och snarka sådär gulligt som bara hon kunde göra.
Det är inget konstigt med att jag hellre var med min Java än med någon annan. Hon älskade på riktigt. Hennes glädje var äkta. Hennes babbel var fantastiskt. Och allting var riktat mot mig. Hur skulle det inte kunna vara helande? Hon lagade mig varje gång hon pratade med mig eller kom och ville mysa och sa jag älskar dig.
-
Från det ena till det andra. Jag har haft min A som har varit en riktig glädjespridare idag. Det var jobbigt imorse och jag hade drömt om Java. Men dagen blev ändå ok. Och kvällen ännu mer. Plugg blev gjort och lite mer förståelse för saker och ting. Men det som var allra bäst var hur A gjorde mig så glad och fick mig att skratta åt alla hans fånigheter, senare tände han ljus och gav mig en himla skön massage, och är nu och köper hamburgare till oss som ska få avsluta denna kväll. Att jag kan ha sådan tur att ha en sådan man som förgyller mina dagar, kvällar, mornar, ja... Mitt liv! Jag ska då vara lycklig att jag har honom, och vet ni? Det är jag!
Kommentera